På tal om felix så gick det bra på sjukhuset igår natt. En timme blev till två timmar som blev till fyra timmar innan felix fick hjälp. Men det gick egentligen ingen nöd på mig. Jag satt i väntrummet med pappa och tittade på tv. Jag känner mig så mesig men jag hatar verkligen sjukhus!! Jag kunde knappt vara inne i felix rum utan att börja må illa. Jag förstår inte hur jag klarade mig när jag ramlade med moppen för några år sedan och slog upp hela knät. Då fick jag först en spruta i knät (utan att svimma!) och sen fick jag åka ner till vårdcentralen flera gånger för att plocka ut asfalt ur såret. Det är väl som pappa sa, att man klarar det när det väl gäller och handlar om en själv.

Ialla fall, tack för igår alla!