Ibland vill jag bara ge upp. Då tänker jag att jag ska sluta med fotbollen och bara köra egen träning, styrketräning och kondition. För allt känns så ovärd när man inte kan köra 100 %. När det går dåligt och gör ont. Jag har gått på så många behandlingar i mitt liv. Jag har varit hos naprapat, kiropraktor, sjukgymnast, massör, ryggspecialist, käkspecialist och allt var det heter. Alla säger olika och ger mig program som jag ska göra. Dom har knäckt, gett mig akupunktur, behandlat med ström, proppat i mig tabletter, gett mig övningar och ja, allt! Till slut når man en gräns när man helt enkelt inte bryr som om man är skadad eller inte. Bara man slipper fler behandlingar. Jag har haft sånna svackor och tagit mig ur dom igen. Det kommer och går i perioder. Det är just därför som jag ibland inte orkar ta tag i problemen, hoppas att dom ska lösa sig utav sig själva. Eller så tror jag att det inte kommer att bli bättre och kör på ändå. Jag är van att vara skadad, så det gör väl ingenting om jag har ont på ett ställe till. Nu skiter jag i att jag klagar, känner bara att jag måste få ur mig det här. För jag pratar aldrig om det, därför är det få som förstår. Jag har haft inflammation i hälsenorna och inflammation i axlarna. Jag föddes med torticollis (sne i nacken) och jag hade en kota som satt för långt in i ryggen, dvs ständigt ont i nacken och ryggen. Jag har haft benhinneinflammation och vätska i benen. Jag har inflammation i ljumskarna och muskelbristning i knät. Jag har problem med käkarna, låren och nu en svullen fot. Känns som att min kropp inte är gjord för att träna, eller nånting. Därför måste jag verkligen ta till vara på dom stunderna där jag verkligen känner för att kämpa. Och jag tror precis att jag har en sån! Jag har bokat tid hos en omtalad naprapat i stan, som till och med är lärare för sånt här. Sen ska jag boka tid hos Inger, som jobbar med att ta en massa tester som sedan skickas till tyskland för att utvärderas, för att se om jag har brist på något. Nu jävlar ska mina lår bli bra.